Så var det måndag igen då. Det är ett tag sen jag gnällt om det nu, men tiden går fortfarande för fort. Jag hinner inte med. Tiden bara går och jag gör inget vettigt av den, och det stressar mig väldigt mycket.
Den här våren har gått så otroligt snabbt, samtidigt som det känns som en evighet sen sportlovet. Det har varit en bra vår, bättre än ifjol, men långt ifrån så bra som jag skulle ha önskat.
Det här kan inte vara oskrivet eller otänkt, men det kanske inte skulle behöva publiceras. Som sagt, det här är min blogg, mina tankar och det är jag som bestämmer vad som skrivs här. Så bara därför.
Det var inte min plan att det skulle bli så här, jag kunde aldrig föreställa mig att jag skulle blir så här berörd, fascinerad och förtjust. Det var inte min avsikt, men det hände. Det har inneburit stor glädje, lycka och tacksamhet, men också besvikelse, osäkerhet och en känsla av att tappa kontrollen. Att gå från stor lycka till nästan ingenting bara över en natt gör konstiga saker med en. Allt skakas om. Hjärnan hänger inte med och hjärtat i sin tur säger något helt annat, du vet och förstår men vill eller kan inte inse och ta det till dig. För hjärtat har ännu inte förstått det som undermedvetet funnits i hjärnan.
Det blev flummigt det här nu, men jag kände bara att jag utan att lämna ut några detaljer ville beröra det. Det går inte att skriva en blogg utan att dela med sig av känslor och intryck. Det är ju så att det är det positiva delarna man gärna skriver om, lyckan och framgången. När det inte går så bra så skriver man helt enkelt inte om det, vilket ger en ganska skev bild av verkligheten.
Jag brukar ofta veta vad jag vill i livet, det är inte mitt problem, mitt problem är att jag sällan orkar kämpa för det jag vill ha eller uppnå. Egentligen vet jag inte varför det är så, det strider lite mot min övriga personlighet.
Bättre fly än illa fäkta, kanske.
Jag försöker ta det lugnt, inte stressa eller stressas, inte planera och inte ta livet på för stort allvar. Samtidigt så är det svårt, när det finns känslor inblandade så agerar man inte som man borde.
Jag vet hur jag borde göra, eller rättare sagt vad jag tror skulle vara bäst. Men frågan är om jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar