Jag läser gärna, men jag läser inte ofta och framför allt så läser jag inte snabbt. Att läsa ut en bok kan för mig vara ett projekt som pågår i flera veckor, ja till och med månader. Men nu och en gång (som jag minns) tidigare har jag sträckläst en bok. Det lustiga är att författaren i båda fallen är den samma. Det är Alex Schulman som två gånger lyckats fånga mitt intresse och fått mig att läsa ut en bok inom loppet av ett dygn, nu faktiskt knappt ett halvt dygn. Boken handlar om hur det var när han träffade sin fru Amanda och hur det är att leva med henne. Japp, det är Amanda som i Hannah och Amanda. Sättet han skriver på är så vackert, hans sätt att trolla med språket gör att man bara vill läsa mera!
Och tänk er att någon skulle skriva en hel bok om hur fantastisk just du är.
Å andra sidan så är det en subjektiv upplevelse, jag tror nämligen så här
Att leva med mig
är som att springa Honolulu marathon
utan att bli det minsta svettig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar