Japp, ni läste rätt. Jag är gråhårig, det är inte ett litet stackars strå som är grått utan det är hela förbaskade kalufsen som är GRÅ, tantgrå. Nog för att jag har mycket jag bekymrar mig över för tillfället, men det här skedde inte över en natt, gråheten beror alltså inte på att jag har tänkt för mycket utan den är helt självförvållad. Jag skulle ju bara färga det en nyans mörkare, lite närmare min egen hårfärg tänkte jag. Jo men visst.
Frågan är nu om jag ska leva med min gråhet eller om jag ska göra ett nytt försök med färgburken.
Orsaken till denna plötsliga förändring är att min impulsivitet än en gång tog över, jag skulle ju inte alls färga håret nu. Men så är det med mig, tänker jag en tanke så är risken stor att tanken blir verklighet. Det gäller både stort och smått, allvarliga och betydelselösa saker. Jag har de senaste dagarna suckat uppgivet åt min impulsivitet, skulle jag bara kunna kontrollera och behärska mig så hade jag haft betydligt färre problem i livet känns det som. Ofta leder det ju min impulsiva sida till något bra. Men inte alltid, vilket jag märkt den senaste tiden.
Ändå tänker jag inte sluta med det.
Det är så roligt när jag får mina infall, precis vad som helst kan hända och det är nästan lika spännande som på bio.
Jag kunde konstatera i helgen när jag läste stugboken på villan att min pappa minsann är en författartalang. Han hade på ett komiskt, målande och inlevelsefullt sätt beskrivit årets villapremiär. Eller sommarsäsongens villapremiär om vi ska vara noga. Lika full i skratt som jag blev när jag läste pappas memoarer så blev jag lika gråtig (ett låneord från Hannah och Amanda) när jag läste sidan i stugboken som utgjorde premiär 2013. Det stod om kaffe och hembakt rågbröd och F som skidat, det var -8 grader och soligt väder.
Jag drack kaffe och åt Mariekex, försökte mig på en knackning men misslyckades.
Orkade inte ta så många kort i helgen, det var helt enkelt inte läge för det.
Annars så är jag hemskt tacksam över min dill som äntligen börjat växa. Kanske det tar sig med mitt grönsaksland till slut.
I morgon ska jag inleda sommarlovet med att fara till jobbet. Jag har ännu jobb att avsluta, så några dagar till kommer jag nog att sitta vid mitt skrivbord i ett kokhett lärarrum. Det här är det sista jag gör som speciallärare i Replot-Björkö skola. Till hösten väntar nya spännande utmaningar.
Det har varit 1½ fantastiskt år, jag trodde aldrig (jag som alltid sett mig själv som mer klasslärartypen) att jag skulle trivas så här bra som speciallärare, att vara spindeln i nätet är riktigt, riktigt roligt. Jag gillar att vara med där det händer och som speciallärare är man verkligen inblandad i allt.
Jag är otroligt tacksam över att jag fick den här möjligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar