Jag har haft en skön start på den här dagen. Vaknade tidigt men somnade en timme till på soffan. Gick ut på en långpromenad med Hannah och Amanda i öronen. Jag blir alltid lite klokare och gladare efter att ha lyssnat på dom. Den här och och den här lyssnade jag på i dag, lyssna gott folk, ni blir inte besvikna.
Jag har hela dagen och om jag ska vara ärlig, hela dagen i går känt mig nästan nervös. Det är så fånigt så jag vet inte vad, förstår inte varifrån den här nervositeten kommer nu helt plötsligt. Jag ska på simlärarfortbildning till Jakobstad i eftermiddag. Det är inte fortbildningen i sig som gör mig nervös, det här har jag gjort 12 gånger tidigare. Nej förstår ni, det är bilresan dit. Herregud måste man säga. Det handlar inte om en resa till andra sidan jorden. Det är en enkel bilresa till JAKOBSTAD. Förstår ni hur fånigt det känns.
Den här känslan är dessutom helt ny för mig, jag som rest mellan Sverige och Finland i många år, så gott som alltid ensam, med alla möjliga olika kombinationer av bussar, båtar, tåg, bilar, flyg, tunnelbanor och jag vet inte allt vad. Nu helt plötsligt är jag nervös för en stackars resa till Jakobstad. Vad oroar jag mig för då? Det mesta faktiskt. Jag tänker på punktering, eller att bilen går sönder eller att jag inte hittar, eller att jag blir trött och inte orkar köra, trafikolyckor, allt som går att oroa sig för i princip. Jag känner mig dessutom väldigt ensam, som att jag måste klara av att lösa alla problem som kan uppstå i världen helt själv. Jag är van att klara mig själv och att inte ha någon som bryr sig om mig (på det sättet), men nu känns det nästan helt övermäktigt. Snacka om att vara i obalans.
Jag vet ju att det kommer att gå bra. Jag klarar mig, inget kommer att hända och händer det något så finns det säkert någon som kan komma och hjälpa mig. Nu ska jag sluta fåna mig, äta lite gröt och packa väskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar