Jag for till jobbet till 8.45. Lagom tid för en sommarlovsfirare skulle jag vilja säga.
Jag har fått en hel del uträttat på jobbet i dag igen. Det är så mycket som inte hinns med i vardagen med undervisning, planering av undervisning, möten och annat. Men nu känner jag att jag snart börjar vara i kapp. När jag är i kapp med allt på jobbet måste jag ta tag i följande stressmoment. Det ger svår ångest bara jag tänker på det, men nu går det inte att skyffla undan det längre, nu måste jag ta tag i det. Det är aldrig rätt tidpunkt för tråkigheter, om jag tänker på viktiga prestationer jag gjort tidigare i livet så har jag faktiskt presterat som mest när jag mått sämst. Helt enkelt för att jag inte haft något val. Nu har jag inte det heller, det är bara att bita ihop och kämpa. Jag ska klara det här också, det måste gå. Resten av den här eftermiddagen ska jag vila och ladda mentalt för veckorna fram till midsommar. Det kommer att bli tufft, men det ska gå. Jag önskar bara att jag hade något som gav kraft att orka kämpa, måste kanske hitta en belöning åt mig själv. Helst skulle jag vilja bli belönad med inre frid, men det är nog att be om för mycket. En resa kanske?
Den här låten finns med på min "springlista", i går blev jag plötsligt jätteledsen av den. Den här låten har haft en speciell betydelse tidigare och då har jag trots den sorgliga texten blivit glad, men inte i går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar