Saker som bara händer. Så är det med mig, det bara händer. Jag häller och häller och häller mjölk i ett glas tills det droppar på golvet, jag spräcker mitt tredje vinglas det här året på grund av oförsiktig diskning, jag glömmer telefonen hemma eller på jobbet, jag stryker framsidan av skjortan men glömmer baksidan, jag bakar en kaka och glömmer äggen, jag gräddar bröd och bränner hälften, jag kommer på att jag ska klippa mig och gör det samma dag och har inte mamma tid så klipper jag mig själv, jag får konstiga infall och gör saker utan att tänka efter. Jag kommer på att jag ska ha middag och bjuder hem folk, typ kan ni komma om en timme. Jag kommer på att jag ska möblera om och gör det, utan minsta eftertanke. Så har det alltid varit med mig. Jag gör först och kanske misslyckas, gör om och eventuellt misslyckas igen, gör om och sen först kanske jag eventuellt tänker igenom det hela.
Jag lovade mig själv för inte så längesen att jag måste sluta vara så impulsiv. Jag måste börja tänka igenom mina handlingar före jag skrider till verket så att säga. Jag måste sluta vara så tankspridd och glömsk och jag måste sluta köra på i 180 med allt. Jag inbillade mig att jag skulle börja må bättre av det, att jag skulle bli en bättre människa och framför allt att jag inte skulle sätta mig själv i situationer som jag senare skulle komma att ha "leidon" av.
Nu när jag har försökt vara lugn och behärskad en tid så har jag märkt att jag inte mår bra av det. Det är inte jag att tänka efter så mycket som jag gör nu. Det kan hända att slutresultatet blir bättre, men jag känner mig inte bekväm med det. Jag trivs bäst när jag får göra det som först faller mig in, när jag får göra spontana saker som jag senare kan ha ångest över. Jag ska fortsätta spilla mjölk och tappa saker i golvet, vinglasen ska jag dock försöka vara lite försiktig med i fortsättningen, de är så dyra.
Summan av det hela är alltså att jag ska fortsätta vara spontan.
Så här är det ju faktiskt i de allra, allra flesta fall, du ångrar bara det du inte gjorde.
Annat som hänt den här morgonen är att jag fick ett överraskande telefonsamtal på väg till jobbet. Jennys telefon har börjat funka och heta linjen förklarades därmed öppnad igen. Hurra.
Man kan få tag på min syster utan att gå via en tredje part. Det var synnerligen hög tid för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar