Vet ni vad, jag har varit otrogen mot mig själv, jag kollade på tv i går. Och vet ni en sak till, jag fann det riktigt roligt och avkopplande. Kanske är det ändå en tv som saknas i mitt liv, utan att jag vet om det eller vill erkänna det?
Det jag ska komma till är att jag såg ett program från fyran som hette något med "112", i alla fall så var det en polis där som sa något som gjorde mig lite varm om hjärtat. Han pratade om sin inställning till folk som kör rattfulla. Det var inga pekpinnar och hård ord som man kunde förvänta sig ur en polismun (med all rätt så klart).
Missförstå mig inte nu, jag är emot att köra full, så klart. Vem är inte det? Och, jag tror på riktigt att inte ens de som kör rattfulla tycker att det är acceptabelt (undantag finns så klart överallt i alla sammanhang).
Det finns dom som kör rattfulla medvetet och hela tiden, som dricker en vinflaska och sätter sig vid ratten och kör iväg. Där har vi idioterna.
Men så finns det dom som polismannen pratade om, som kör dagen efter en fylla och som faktiskt kanske har problem med alkohol.
Det kan tyckas enkelt att bara låta bli att dricka. Jag har inte själv upplevt det men jag kan ändå förstå problemet alkoholism som sjukdom. Det är ett beroendebeteende som vilket som helst. Polismannen sa att det alltid ska erbjudas vård och hjälp åt personer som tagits för rattfylla. Tänk vad bra, det är ju så samhället ska byggas upp. En person som kommer fast för rattfylla har antagligen tillräckligt med alla skamkänslor och skuld som det är, plus ett eventuellt alkoholberoende i grunden.
Alla vet att man inte ska sparka på den som redan ligger, bestraffning är inte alltid den bästa vägen när man vill komma åt någon. Det ser man inte minst i skolvärlden. Vad hjälper kvarsittning när det kanske är en kram den som ställt till med något egentligen behöver. Vad hjälper indraget körkort när det är hjälp med missbruk man egentligen behöver.
Ja, det jag skulle komma till var att den polismannen som pratade i programmet pratade på ett värdigt och respektfullt sätt om människor som han gripit för rattfylla. Man hörde på hans röst och sättet han uttryckte sig på att han på riktigt brydde sig mera om deras välmående än om brottet de begått. Det var fint tycker jag.
Sen blev jag så till mig att jag av bara farten kollade på halv 8 hos mig och Skärgårdsdoktorn också. Jag blir alltid lite kär i Johan Sten när jag kollar på Skärgårdsdoktorn, hela programmet är ju en rosaskimrande romantisk idyll.
Nu ska jag sluta rådda, jag ska träna, städa och packa. När Jenny slutar far vi till villan, kan knappt vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar