Good morning ladies and gentlemen!
Nej, jag ska bespara er, jag ska inte skriva på min grammatikaliskt korrekta men fruktansvärt ocoola engelska. Så är det med mig och språk. Jag lär mig grammatiken (ni vet väl att för att man ska lära sig något riktigt bra så ska man undervisa det åt någon) men jag kan inte prata. Nu överdriver jag lite, men förstår ni, jag kan inte prata varken finska eller engelska med ett avslappnat vardagsspråk. Det saknar jag lite. Och till viss del skyller jag nog det på mitt yrkesval också, plus att jag är en hemmakatt som inte reser bort så ofta. Jag behöver helt enkelt aldrig prata varken finska eller engelska i vardagen. Visst pratar jag i undervisningssituationer, men då blir det stelt och korrekt och så där som ingen människa utanför ett klassrum pratar. Det om mina språkkunskaper.
I dag när jag vaknade kände jag på mig att det här kommer att bli den stora städdagen. Jag har ett rum som för tillfället inte används till annat än skräpsamling. Det är så råddigt där att varje gång det kommer en ny människa hit och säger jaha och här har du ett rum också, måste jag ropa neeej, öppna inte den dörren. Jag har snart bott här i ett år. Nu ska det packas upp, sorteras och slängas.
Jag vet att det måste ske den här veckan, nästa vecka börjar simskolan och då infinner sig simskolekoman. Den första veckan är jag trött, trött, trött. Resten av tiden vill jag bara ta vara på så mycket som möjligt av sommaren, inspirerad av att dag ut och dag in se semesterfirare på stranden.
I år tror jag att det blir riktigt bra med mjukstarten i Vistan. Mardrömmen är nog de åren jag var försörjd* och därmed tyckte mig ha råd att avsäga mig ansvaret för Vistan och bara jobba fyra veckor, med start i Vallgrund, med dagar från kl. 9-18. Då var man trött på kvällarna den första veckan.
Före jag startar städprojektet ska jag äta gröt. Ett avbrott kommer det att bli då jag har ett läkarbesök inprickat just den här dagen, som av en händelse råkade jag kolla i kalendern i går kväll och blev lite lätt kallsvettig när jag insåg att jag hade glömt bort läkartiden.
Jag kom mig annars iväg till gymmet i går kväll också, det var duktigt gjort av mig tycker jag själv. Så lat som jag är nu för tiden.
*
försörjd är nog en ironisk överdrift. Jag har alltid förtjänat mina
egna pengar och bidragit med minst lika mycket material till boet. Men
ni fattar, det är billigare att vara två som delar på utgifterna.
Som rubriken säger så hoppade jag väldigt mycket från det ena till det andra i det här inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar