Det var den kvällen

Vart for den här kvällen då? Jag hade inget att göra och var lite "frusin" så jag tog en bok ur bokhyllan och kröp ner under täcket. Jag hann läsa en halv sida före jag somnade, dit for den kvällen. Jag är tydligen väldigt trött för tillfället.

När jag kom på att jag inte ätit något i dag och inte visste jag vad jag ville ha heller passade jag på att städa lite i frysen. Där hittade jag en hel påse matmuffins som jag bakade i vintras med tanke på eventuella utflykter. Det blev inte så många utflykter så muffinsarna finns kvar. Det passade utmärkt med bacon-tomat muffins till kvälls te:t, i fall någon undrade.

Och som kontrast till alla tråkiga inlägg så kommer lite inspirationsbilder. Det är ju sommar nu hej.


Här springer (nå ja) man rakt från bastun och ut i havet. Skillnaden mellan Köklot och skären är att i Köklot finns det inget som heter långgrunt, här blir det djupt direkt. Man kan alltså stå på en sten och dyka i vattnet direkt.

Korvgrillning vid strandgrillen.

Mera korvgrillning. Luras inte av ljuset, det är mitt i natten, någongång kring midsommar.

Sommar betyder också simskola. Det har varit en tradition i 12 år nu. Hur ska jag kunna sluta med det? Den här bilden är från en av de bättre jobbdagarna. Två sjöbevakare, en helikopter, nyfikna barn och fåniga simlärare och mammor. 

Pappa och Jenny på väg hem från Köklotdansin.

Yatzy-spel på terrassen vid villan, varvat med kubb och dart. Ett måste.

 Vi missbedömde köttåtgången lite Viktoria, Jenny och jag. Men vi hade ju både lunch och kvällsmat då.

Jenny håller festtalet på vår systerhelg på Korsö.

En sned horisont utanför Korsö.

Från den här fyren finns så otroligt många minnen. Det var en tid då jag och Jenny och senare också bara jag tillbringade nästan all sommartid på Korsö. Några av de roligaste minnen jag har från den här tiden är när jag, Andreas och Mathias fiskade. Killarna hade semester och hade bestämt sig för att dryga ut semesterkassan med abborrfiske. Vi steg upp klockan 4, vittjade så mycket vi hann fram till klockan 8, då skjutsade killarna mig till hamnen och jag for till simskolan, de återvände till bragderna. När jag kom hem vid 16.30 hade de maten färdig. Var dag var en spännande kulinarisk upplevelse kan jag lova. 

Ingen rast och ingen vila. Vid 17 tiden var vi ombytta och på väg för att vittja en sista gång. Killarna hade vittjat en gång under dagen också för det var så varmt i vattnet den här tiden så fiskarna överlevde inte många timmar i näten. På dagen skötte de också om leverans till Snickars, hämta is från Snickars, reparera nät, fylla på kylskåpet och så vidare. Det var några somrar vi höll på med det här och trots att det var supertungt så var det ändå så roligt. Ja för när vi hade jobbat klart för dagen blev det ju bastu och kvällsmys som belöning. Det var ofta jag som vittjade på kvällen, för killarnas händer (mina också för den delen) tog mycket stryk av abborrarna så de behövde få vila någon gång. Första gångerna när det kom en gädda i nätet överlämnade jag helt kallt uppgiften att ta loss den åt någon annan. Så höll vi på tills den dagen då killarna bestämde sig för att var det hög tid för mig att sluta fåna mig och bli en RIKTIG fiskare. Jag tror på riktigt att jag höll på i en halv timme, jag grät och jag skrek, jag försökte få någon annan att göra det, men de var stenhårda. Jag är livrädd för gäddor ska jag väl tillägga. Till slut fick jag loss den och efter det var det självklart (för dom)  att jag skulle klara mig själv (tär sir du, hede va ju inte na faalit, typ).

Som "belöning" skulle jag dricka en bärs, öl var på den tiden inte precis min favoritdryck. Jag fick dessutom inte smutta på den utan den skulle drickas som en karl dricker en öl. Ja hjälp, mycket har man fått vara med om och jag är tacksam för allt. Jag är tacksam för att Andreas har lärt mig allt jag kan och för att han haft tålamod att låta mig försöka, misslyckas och försöka igen. 

För mig har det alltid varit viktigt att inte vara beroende av någon, varken ekonomiskt eller "fysiskt". Visst behöver jag också hjälp, jag begär hjälp och jag blir superglad om någon fixar något för mig utan att jag behöver be om det. Men så funkar det inte alltid i livet. Jag har aldrig varit bortskämd med att ha någon som ordnar det jag inte kan. Och gör man inte det själv så händer det ju inget. En tanke som nog slagit mig är att jag har väl kanske valt fel typ av karlar, men det tror jag ändå inte. Man ska inte behöva en karl för att klara sig. Värme, gemenskap, kärlek och att man kan dela livet i nöd och lust är sånt som jag värdesätter.

 Och så jag då.